Jag har svårt att styra mina tankar & känslor nu & just kring detta temat har jag haft problem med ett tag.

Jag vill av hela mitt hjärta ta de val som tar mig framåt i livet, ta de val som jag vet kan bli bäst just nu & antagligen i längden. Oftast så gör jag ju det, men sen ibland så känns de så lätt & skönt att kunna falla tillbaka på dåtid, det som känns tryggt & det man känner till. Men att leva så som man känner till när man vet att man levt ett dåligt liv, det säger ju sig själv vara ett dåligt val. Men detta vet jag, hur kan det då komma sig att jag inte kan släppa detta & bara ta de val som jag vet blir bäst fast jag helst had velat välja det andra. 
& varför överhuvudtaget vill jag välja det andra alternativet, när jag vet att det inte blir bra?!
Jag förstår inte hur jag tänker, desto mindre förstår jag varför jag faller tillbaka till sådan jag känner till när jag själv vet vilken skada det beteendet har haft på mig. Nu har jag dessutom barn, mina val spelar in i deras liv så jag måste ju välja det som blir bra för oss alla. Men att välja något för deras skull enbart har inte funkat så bra innan heller, så det kanske är bäst att hela enkelt inte välja allt just nu & köra på mitt eget tankesätt & iniativ. Då jag har fått bekräftat många gånger & väl på sistone att jag har ett bra tankesätt & jag kan ge mig & barnen ett bra liv.

Jag blir dragen av flera saker framåt, men lika många saker tillbaka i många olika frågor. Jag har svårt att få mitt egna tankesätt att passa ihop, eller iaf kompromissa med allt annat jag lärt mig.


But still, i'm confused.