mys fredag

Jag hade en riktigt dålig dag idag så när jag hämtade barnen på dagis bestämde jag mig för att göra det till en bättre fredag. Jag frågade barnen om vi skulle vara busiga & ha fredagsmys istället för lördagsmys som vi brukar. Detta var givetvis ingenting som barnen sa nej till. ;)
Vi begav oss till affären för att köpa lyxig frys pizza, godis, chips & kakor. Vi slog på stort ikväll! Vi kom hem & åt pizza & precis efter sista tuggan pizza ville barnen ha fram allt gott. Vi satte oss vid tvn & åt massa av allt.
Jag hade det trevligt. Alla satt stilla, utan bråk & diskussioner. Tills klockan närmade sig 19 & jag märkte att barnen var trötta.
& redan nu ligger barnen & sover. ^^
Men var så oerhört trevligt med en "riktig" mys kväll även om det en kort en. :)

Titel.

Jag tittar ut genom fönstret, jag ser hur regnet öser ner & lämnar allt rent & härligt doftande. Mina tankar går tillbaka till gårdagen.
Det var en fruktansvärd dag. En av de värsta jag haft på väldigt väldigt länge. Jag känner mig så tom. Jag känner att jag räcker inte till. Vad jag än gör, hur jag än gör så ser det ut som jag aldrig riktigt kommer fram ur denna hemska mörka tunnel & fram till ljuset precis utanför tunneln.
Jag blir ledsen, så oerhört ledsen för all smärta & lidande som jag är delaktig i. Jag valde det till viss del med, men jag har valt att sluta vara den som ger smärta & lidande för att istället vara kärleksfull, hjälpsam & försöka göra bra. Men idag är en sådan dag där jag känner jag inte kan lyckas. Jag kommer fortsätta kämpa men just nu känner jag att vad tjänar de till, varför kämpar jag efter något som bara kan beskrivas som ouppnåelig. "För jag måste, det är den enda rätta" osv osv.
Jo jag vet! Men även mina krafter tar slut till sist. Jag får så mycket hjälp av min mamma i detta, vilket jag är så tacksam för men ändå kan jag inte låta bli att undra om mina krafter räcker.
Vad händer om JAG inte räcker, vad händer om detta är dömt från börjar att misslyckas?

Jag är rädd.
Jag måste lyckas.
Men tänk om?

att välja

Jag har fått höra en del på sistone av olika personer att jag blir sur ofta, jag tar saker & ting personligt & att jag inte kan föra en diskussion. Jag anser det inte vara så. Jag tänkte istället förklara min syn på saken & hoppas att någon av de människor som ser mig som sur & otrevlig istället kan förstå mig.
Jag är inte sur, men jag tar väldigt ordagrant på vad folk skriver & säger. Säger någon att jag SKA något fast de borde sagt BORDE, då blir jag irriterad & desto mer om personen fortsätter med det. Just därför jag ska eller måste ingenting av någon annan person, jag har ett ansvar gentemot mina barn & det sköter jag. Resten är upp till mig själv vad jag anser jag måste.
Jag tar saker & ting personligt för jag är en trasig människa & jag har haft det svårt en lång period i mitt liv. Jag har inte bearbetat allt, inte ens erkänt för mig själv allt som faktiskt har hänt. Jag väljer än idag att förtränga stora delar av mitt liv. 
Jag kan föra en diskussion, men om det är en diskussion som endast får mig att må dåligt, där personen är omogen & sårar mig, då avslutar jag den diskussionen. Jag går därifrån, eller slutar skriva till personen. Varför ska jag fortsätta en diskussion som är elak & gör jag mår dåligt om det inte finns någon logik i det? Nej, det gör ej jag.
Jag väljer att fylla mitt liv med glädje, kärlek & omtanke.

Det räcker för mig, jag väljer att leva mitt liv på det viset & det är jag väldigt nöjd med. 

Liknande inlägg