Jag hade en väldigt bra dag för inte så länge sedan, men redan dagen efter det så gick mer eller mindre allt som jag var glad för över eller så blev de kaos. Sen sist så har jag hunnit förlora en bekant på ett väldigt förvirrande & argsint vis. Jag tror jag blev rejält dissad. Min äldsta son är inte nöjd med något & har än nästan arg hela iden, det är hjärtskärande då jag bara vill hans bästa. Jag har även försökt plugga men nu har jag nästan bara religion kvar & det är så jobbigt att plugga religion då jag lätt börjar känna att jag inte ens förstår frågorna sedan väller bara all irritation fram & jag känner mig så oerhört dum & ovan på allt detta så har det hänt en annan sak, en sak som jag inte ens vågar skriva ut då jag inte vet vilka som läser detta & jag känner inte att det är säkert. 
Men allt blev bara så mycket så igår la jag mig med katten efter barnen somnat & grät en bra stund. & nej, det kändes inte bättre efteråt. Jag känner mig inte renad eller något, jag känner mer att vad jag än gör så kan jag inte förändra fakta så vad är meningen att gråta? Det enda jag kan göra är att bita ihop & fortsätta kämpa oavsett vilka resultat det blir. Jag måste kämpa för allt jag är värd & mer därtill, jag kommer alltid kämpa för mina barn & för ge dom ett bättre liv men dagar som dessa sista så känns det bara så dåligt. 
Jag har kämpat mig gul & blå & även om det är lättare så är det inte så jag känner att jag räcker till. Jag känner mig otillräcklig & även alla kurser jag gått, även all hjälp jag har fått av myndigheter osv så känner jag att jag har inte kunskap för detta.
Kanske är det dax att kolla upp om det finns en ny kurs jag kan gå för förstå allt bättre & bättre handskas med sådant här, tror det kan vara en bra idé.

Men, just nu så finner jag ingen lösning men jag måste & ska bita ihop & fortsätta kämpa, fast jag inte ser något slut på dessa hemskheter.