Nu var denna veckan här. Samtidigt som jag har längtat efter det så fruktar & fasar jag för de.Helt plötsligt så har allt blivit verkligt, det är dags nu. Dags för den sista kampen för mina barn, slutet på vårdnadstvisten. Förhoppningsvis bör jag tillägga...Jag har en stor klump i magen när jag tänker på hur länge jag ska vara ifrån barnen, fast det inte känns okej så vet jag att det är det bästa valet jag har. För åka upp dit & kämpa för mina pojkar, det ska jag!Men jag måste säga att jag är oroad över resan, att jag kommer missa någon buss eller tåg. Men mest är jag oroad över hur jag ska orka med allt. Jag vet jag måste & jag kommer säkert finna ett sätt, även om det inte blir ett värdigt sätt för kommer nog gråta mig igenom stora delar. Men jag ska gå dit med mitt huvud högt & kämpa för mina barn, det ska jag!Vad som är sker efter detta så vet att jag har gjort allt med ett gott hjärta & gjort allt jag kan för mina barn. Det är det enda som betyder något.för mina barn kommer jag alltid kämpa, jag kommer alltid sträva efter en bättre framtid & oavsett vad så kommer jag alltid älska mina pojkar för precis de individer de är. ❤
skriven
Ens barn är alltid värda att kämpa för...önskar dig ett stort lycka till! Kram!