Det är en sådan typisk mysdag. En dag då man hör alla vänner ska iväg på antingen fest eller middagar med vänner eller sin partner, en dag då föräldrarna brukar ha en mysdag med sitt/sina barn. Man sitter i soffan, lite ihopkurrade & tittar på en lämplig film för barnets ålder med något gott till, oftast chips eller godis. Kanske till & med en fil över sig & lite tända ljus.
Detta är något jag önskar jag med fick uppleva. Jag älskar mina pojkar över allting annat, men jag saknar denna myskänsla. Jag vill kunna sitta ner & bara ha det mysigt & kolla på en film tillsammans med mina pojkarn, utan att min äldsta son börjar springa omkring hej vilt & då börjar lillebror med efter ett tag. Jag önskar att min äldsta son skulle kunna finna ett lugnt, att han skulle kunna finna ro i kroppen & sitta still, hos mig & se en film. Jag förstår att barn springer omkring, men han kan inte ens sitts still mer än ett par minuter, högst 7 minuter ungefär. Det är omöjligt att se en film på det viset. Det är svårt för mig att aldrig få ha denna "mysdag" som så många andra har, samtidigt som jag känner mig sorgsen för min son. Jag kan se på han ibland hur svetten rinner, hur andfådd han är, hur han verkligen sätter sig ner & försöker pusta ut, men det är något som hindrar honom. Han finner inte detta ro, han ställer sig upp sekunden efter & fortsätter springa & jag kan svära på det, han vill inte. Han vill sitta ner, han är trött. Många dagar så när vi är hemma har han endast karlsonger på sig & ändå dryper svetten från honom. Jag vet det låter lite konstigt, men jag kan se de på min son, jag kan se det i hans ögon att han vill inte detta. Han vill sitta ner. Men något tar emot.
Jag vet inte vad det är, jag kan inte hjälpa honom. Jag kan inte ens ge han nöjet av "lördagsmys" med en film & något gott. 
Även om det inte behöver vara storslaget med ljus, filtar & att man sitter stilla hela tiden. Men jag önskar & längtar efter få bara 20 minuter av "lördagsmys" med det mest grundläggande...