Titel.

Jag tittar ut genom fönstret, jag ser hur regnet öser ner & lämnar allt rent & härligt doftande. Mina tankar går tillbaka till gårdagen.
Det var en fruktansvärd dag. En av de värsta jag haft på väldigt väldigt länge. Jag känner mig så tom. Jag känner att jag räcker inte till. Vad jag än gör, hur jag än gör så ser det ut som jag aldrig riktigt kommer fram ur denna hemska mörka tunnel & fram till ljuset precis utanför tunneln.
Jag blir ledsen, så oerhört ledsen för all smärta & lidande som jag är delaktig i. Jag valde det till viss del med, men jag har valt att sluta vara den som ger smärta & lidande för att istället vara kärleksfull, hjälpsam & försöka göra bra. Men idag är en sådan dag där jag känner jag inte kan lyckas. Jag kommer fortsätta kämpa men just nu känner jag att vad tjänar de till, varför kämpar jag efter något som bara kan beskrivas som ouppnåelig. "För jag måste, det är den enda rätta" osv osv.
Jo jag vet! Men även mina krafter tar slut till sist. Jag får så mycket hjälp av min mamma i detta, vilket jag är så tacksam för men ändå kan jag inte låta bli att undra om mina krafter räcker.
Vad händer om JAG inte räcker, vad händer om detta är dömt från börjar att misslyckas?

Jag är rädd.
Jag måste lyckas.
Men tänk om?

Liknande inlägg

Kommentera här: