funderingar

Just nu sitter jag med en massa funderingar på vad som hänt den senaste tiden, samt nya frågor som uppkommit idag, & jag vet ej om jag vågar/vill skriva så mycket mer & öppet om vårt liv.
Jag är inte den som gjort "felet" & jag har inget jag behöver dölja & de bör inte vara jag som skäms.
Men det gör jag, något fruktansvärt!
Jag gör vad jag kan för skydda mina barn, men på nått vis så känns de som mina försök aldrig når fram, aldrig når mål linjen.
Ikväll fick jag ett meddelande från en tjej som då känner mitt ex som berättar att han fört vidare de beteendet han hade mot mig. Detta har redan hänt en gång innan med ett annat ex, så jag känner mig lagom kritisk till det.

Hon hade läst min blogg sa hon, förmodar det är denna? Men det ger mig då funderingen om det är en så bra idé att skriva allt som jag gör här?
Men samtidigt, varför inte? Jag har väl inget som jag behöver dölja eller skämmas för, fast skäms gör jag ju. Men alla jag känner säger att de bör jag ej göra.
Men ändå... Min blogg, mitt ord, min valfrihet?
1 "tjejen":

skriven

Du ska absolut inte skämmas, du har inte gjort något fel!, inte i mina ögon. Det är M som har gjort fel. Hos oss båda! Du är en stark kvinna, du kämpar för rättvisan hos dina barn och trots att jag inte känner dej så kan jag säga; att du ska vara stolt att du har tagit dej såhär långt på egna ben. Var stolt! Vi har pratat förut på fb, tveka inte att mejla mej å höra hur allt gick. / "tjejen som kände ditt ex".

Kommentera här: