ensamheten märks mer än någonsin.

Jag har varit lite off här på senaste tiden. Det har varit så mycket som skett i mitt liv & som dessutom påverka så många fler än mig. Jag var tvungen att bearbeta det lite, finna svaren i mig själv & välja att ha tillit & se framåt, börja om på en ny kula. Det var lättare sagt än gjort. Jag vet inte hur långt jag kommit med de, jag har kommit en bra bit på vägen men är långt ifrån färdig. Men jag kan nu känna att saker & ting kommer ordna sig & jag känner mig positiv till framtiden.

Dock är denna veckan nu plus de senaste varit jobbiga av massvis med orsaker. Men en av orsakerna är att jag har kommit fram till hur ensam jag är, jag har det verkligen tufft. Det var tydligen inget som folk bara sa för "peppa" mig. Får höra ofta hur stark jag är som klarar allt själv, "det kan inte vara lätt att vara ensam med två små barn & gå i skolan". Jag har faktiskt inte tänkt på det på det viset, jag menar vad har jag för val? Det funkade inte mellan mig & barnens pappa, något man alltid bör räkna in när man väljer att skaffa barn. Genom det är jag ensam & att jag går i skolan, jo men jag måste ju ta mig vidare i livet även om jag är "ensam". Jag måste kämpa för bli självförsörjande, få ett bra jobb & vara en bra förebild till mina barn. Men att vara sjuk så jag var sängliggande & ändå ta hand om två barn i närmare en & en halv vecka låter kanske inte så mycket eller så jobbigt. Men jisses vad de var jobbigt! Jag hade turen att jag fick hjälp av min mamma. Jag fick ringa henne klockan 6 på morgonen & be henne komma hit då jag inte kom ur sängen. Då kändes det att jag var ensam. Även om jag har min mamma & syster här, så är jag ju ändå ensam om ansvaret för barnen. Jag som ska kunna ge de allt de behöver, tillgodose alla deras behov oavsett om jag är frisk eller sjuk. Nu efter all sjukdom så ligger jag efter något fruktansvärt i skolan & lärarna börjar ifrågasätta om jag kan komma ikapp. Det är jag säker jag kan men nu börjar jag bli så stressad över allt som sker runt mig så synen börjar strula igen. Något som är vanligt vid längre tid av stress, men det gör det desto svårare att ta igen det jag missat då varje gång jag försöker läsa så flyter alla bokstäver omkring & jag får sådan huvudvärk. & jag vet inte varför, men jag har fått en fruktansvärt migrän som jag antagligen kommer få gå till doktorn med då migrän medicinen jag testade inte funkar fullt ut. Så jag är stressad, har migrän, är fruktansvärt lätt irriterad & känner mig så ensam.

Fast jag egentligen inte är ensam på det viset, jag är "bara" ensam om huvudansvaret av barnen.

Kommentera här: