Jag har en sådan konstig känsla i kroppen just nu & egentligen haft ett tag. Jag känner att jag har så mycket att berätta om, så mycket som händer i mitt liv just nu samtidigt som jag inte verkar ha någon som helst lust att vilja skriva ut det här eller ens prata med mina nära & kära om. Såhär brukar jag inte vara så blir smått fundersam. Men det kanske blir så då de flesta redan vet eller förstår vad allt handlar om, iaf små delat av det hela som sker. Eller så kan det helt enkelt vara så att det faktiskt är för svårt att tänka på så jag använder min omedvetna försvarsmekanism & skjuter allt ifrån mig. Vill inte tänka, vill inte bearbeta då det är för svårt. Mycket möjligt att det är så, men det känns ändå inte riktigt som mig det heller. 
Jag har en sådan hemsk känsla. Det är precis som jag håller på att drunka & jag inte kan andas. Det är för mycket & jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med allt. Det är faktiskt för tungt, även om det finns flera som inte tror att jag känner såhär på "riktigt" eller ens kan förstå att "bara" detta är för mycket för mig själv. "Finns ju många andra som klarat av detta", det har jag fått höra en del. Men nej, jag känner mig inte trött, jag känner mig utmattad & ja, utbränd som människa. 
Jag vet inte hur jag ska ta mig över detta, men däremot så vet jag att jag måste göra det & jag ska det fastän jag inte har en aning om hur.