Jag vet att jag tidigare har skrivit ut massa detaljer här tidigare, men just om detta kommer jag inte skriva detaljer då det påverkar flera människor än mig. Jag har ingen rätt att göra andra människors liv offentligt.Däremot tänkte jag skriva om hur tacksam & stolt jag är. Jag har gjort det jag trodde skulle förstöra mig som människa, att jag aldrig skulle orka de & det skulle ta månader innan jag var mig själv igen. Men istället blev det raka motsatsen. Jag fick se hur stark jag är nu. Från för ca ett år sedan var jag så sönder som människa, jag var så svag & mina känslor var en enda stor berg & dalbana. Jag trodde aldrig jag skulle må bra igen, jag trodde jag skulle lära mig leva med smärtan. Men någon stans på vägen så har det skett oändligt stora & många förändringar hos mig som människa.Där jag satt för ett år sedan & grät medans jag stirrade ner i bordet & hade hjärtklappningar för jag hade en sådan panik där har jag nu suttit ett år senare starkare än vad jag trodde var möjligt. Jag gick in i detta hemska rum med huvudet högt, jag hade ögonkontakt & jag gjorde min talan hörd! Jag var där & kämpade för det jag anser vara rätt.Jag måste säga att jag är chockad över förhandlingen samtidigt som jag är chockad hur jag kan ha undgått att märka den. Jag har tidigare skrivit om min spegelbild, ett ganska nedstämt inlägg. Men nu går jag förbi spegel & jag ser mig själv för första gången på år.Jag ser en stark kvinna i spegeln, en kvinna som strävar efter bli bättre för varje dag & en kvinna som står för sina åsikter & gör de hörda!Jag är så tacksam för min fina familj & mina underbara vänner som gjort detta möjligt. Jag har aldrig varit ensam under resans gång. Jag har haft ett sådant stöd. Jag vet inte vad jag gjort utan er alla, ni har underlättat mitt liv & det är ni som gjort denna förvandling möjlig. Utan er hade jag aldrig varit där jag är idag.För första gången på år så är jag nöjd, stark & gillar mig själv.TACK! ❤💜