vedervärdiga dag.

Idag har varit en fruktansvärt jobbig dag, så jobbigt att jag faktiskt suttit i skolan & låtit tårarna forsa. Vissa dagar, dagar som idag så funderar jag på hur jag ska orka med all denna smärta jag bär på. Hur ska jag kunna le & faktiskt mena de? Hur ska jag känna mig tillfreds med hur jag är som individ? Detta är frågor som snurrar i mitt huvud men jag finner inget svar. Dessa eländiga känslor som jag burit på vad som känns som en livstid även fast jag är så ung ännu. Jag känner mig inte ung, jag känner mig gammal, trött & utan några förhoppningar om en ljusare framtid. Tidigare så kunde jag se en framtid, en ljus & lycklig men nu kan jag endast se en oändligt lång, mörk & kall tunnel. Jag kan inte se ens en strimma ljus längre. Det är något som verkligen skrämmer mig.
Jag vill & kan inte förlora hoppet. Jag måste hitta de igen, jag måste vara stark.
Ibland känner jag mig väldigt liten, envis & rädd. Jag känner jag är trött på behöva vara stark. Jag måste alltid vara de, men jag önskar mig själv en semester dag. Självisk känns de, men jag önskar mig en dag då jag helt själv kan få vara ungdom & de som hör till, bara för ett dygn inte vara mamma malin. Men det är orealistiskt, mamma är jag alltid. Inget jag vill ändra men ibland kan längtan över få vara ungdom lite tung. Jag förstod nog aldrig vad jag gav mig in på när jag skaffade barn. Men de är mina prinsar, de finaste gåvorna jag någonsin kommer få & det skulle jag aldrig vilja byta ut mot ett fulltid ungdoms liv.
Nu svamlar jag, tappar min röda tråd. Men det var så skönt att få skriva av sig.

Jag vill avsluta med att skriva att dagar som idag så är jag glad för de val jag gjort på senaste tid. Jag är glad att jag & mina barn har så nära till min familj, framförallt min mamma & syster. Att jag kan ringa min mamma, gråta & bara få prata/skrika av mig utan hon ibland förstår vad jag säger, det är värdefullt. Att min mamma möter upp mig, går en sväng med mig & låter mig prata om vad jag vill, att hon stannar på kvällsmat för jag inte ska tänka på denna dag lika mycket, det är hur det känns att vara älskad.
Jag älskar dig mamma så oerhört mycket & du stöttar mig & barnen genom detta. Tack! ❤️
1 Camilla:

skriven

Skickar över lite styrka! Hoppas det kommer fram!

:)

Svar: Det kom fram! Har bara inte haft möjlighet att svara då jag inte kan svara på kommentarer från appen i mobilen :/
malin

2 Fia:

skriven

Hej, jag tror du bara tänker lite för mycket ibland. Men du är bara människa, som alla andra. Det är bra att skriva av sig. Båda bra och dåliga saker. Du är bra!
Hur gick det ang vårdnads tvisten? Får du ha dina barn? Hur tog pappan det? Hur kändes det att möta honom?
Kram!!

Svar: Hej!Absolut, jag har en viss förmåga att överannalysera allting, vilket inte är bra det heller. Lite därför jag skriver här. Jag kan skriva det, sedan kan jag ungefär släppa det & slipper tänka på det hela tiden. :)
Barnen fick fortsatt stadigvarande boende hos mig & ett bra umgängesavtal :)
malin

Kommentera här: