Jag fick en sådan härlig känsla nu ikväll. Jag insåg att jag är klar med samhällskunskap & hälsopedagogik kurserna & nu bara har religion kvar. Jag började mycket senare än alla andra, jag har inte haft dagid till barnen utan har fått inskola den äldsta sonen medans gått i skolan & nu snart måste jag inskola min yngsta samtidigt som jag ska vara i skolan & på massa möten. Ändå blev jag färdig tidigare än de andra med just de kurserna & jag kommer även hinna klart med religion, det tar bara längre tid eftersom jag inte har så stort intresse i det & tyvärr finner de tråkigt. Men jag har snart båda mina barn på dagis, jag går i skolan som går bättre än vad jag trodde de kunde, jag har fått upp min självkänsla & ser äntligen att jag har ett värde som människa & jag duger som människa, inte bara som mamma. Jag har blivit mer än "bara" mamma Malin, det som varit mitt problem i flera år, bland annat. Jag slipper soc efter mig, både med utredningar & ekonomi, jag kan styra över min ekonomi & mycket i mitt liv. Jag kämpar för min äldsta son ska få den hjälp han behöver & utredningar, jag kämpar med vardagen då han inte mår så bra nu. Jag kämpar för räcka till till båda mina barn, skola, hem & allting annat.
Men jag älskar det!
Jag älskar mitt liv, jag älskar mina fina pojkar, jag älskar att vi har ett ordentligt hem med fina saker i.

Kort sagt, jag älskar mitt liv & jag är nöjd med det. 
Jag skulle inte vilja byta mitt liv mot något annat.
Mina barn, vår katt, vårt liv. Det är den kärlek jag behöver.

Katten tror jag var det sista jag/vi behövde för det skulle kännas som ett hem.
Nu har vi ett fint hem, fullt med kärlek & styrka.  ♥