Spegelbild

Jag har funderat över detta ett tag nu, men jag la ingen större fokus på det då jag tog för givet det skulle försvinna. Vilket det kommer göra, men det verkar inte gå över så snabbt & först efter det blivit sämre verkar det som.
Det är som så att när jag står & borstar mina tänder så undviker jag spegeln, eller när jag sminkar mig så gör jag det mesta på känn då jag inte vill titta mig i spegeln. Inte för jag anser mig vara ful, ser inte ner på mig värre nu än jag gjorde för någon vecka sedan. Dock är det att när jag kollar mig i spegeln så ser jag hur svart jag är under ögonen, hur jag börjar få påsar under ögonen med men det som gör mest ont är att jag ser så ledsen, gammal & trött ut. När jag väl ser mig i spegeln så kan jag stå där & tvinga mig att tänka på något glädjande för att på så vis få ett äkta leende, men det hjälper inte. Jag ser ledsen ut inte för att jag inte ler konstant utan för att mina ögon ser ledsna ut. När jag ser min spegel bild så blir jag påmind om allt som sker runt mig, blir påmind om att detta är faktiskt egentligen mer än vad jag känner jag klarar av & det syns på mig.
Jag kan le men ändå säger mina ögon mig hur dåligt jag mår. Mitt ansikte känns inte som mitt eget längre, det känns som en främling. Som en annan version av mig. En äldre Malin som varit med om så mycket ledsamma saker så det syns i ögonen, runt ögonen & hela mitt ansikte känns förändrat. Jag har inga större rynkor & inget grått hår, men ändå känns det som det är tvärtom. Jag känner mig väldigt gammal, trött & mestadels ledsen.
Jag känner inte igen mig i spegeln & det skrämmer mig.

Liknande inlägg

1 Angela:

skriven

känner igen mig allt för väl.
Jag skickar en STOR kram och hoppas att det blir bättre snart!

Svar: Det är inget kul alls när man känner så :/ tack & detsamma till dig om du känner så ännu :)
malin

Kommentera här: