att be om hjälp

Hur kan det komma sig att det kan vara så svårt att be om hjälp?
Jag blev själv tvingad till at inse att jag behövde ta mig i kragen att be om hjälp & jag har nu gjort det. Men det känns ändå inte som det är något jag ville göra, men jag vet det är det som kommer vara mer gynsamt. Samtidigt känns det på nått vis som om jag har kastat in handduken & gett upp? För om jag kämpade mer, mer ihärdigt & såg saker ur en annan synvinkel så borde jag ju ha klarat det, det gör ju så många andra tusentals människor. 
Jag vet också att alla människor klarar olika mycket & det är en massa saker som spelar in, men ändå. Jag kan inte låta bli att känna så, att jag har gett upp genom att jag ber om hjälpen. Det är ju inte katastrof egentligen, men jag vill ju inte vänta tills det blir det. Utan ligga steget före.
& den stackaren som läser detta kan ju själv se hur splittrad jag är. Ena meningen så känns det bra att jag legat steget före & bett om hjälp, men nästa mening så pratar jag emot mig & känner mig misslyckad & som om jag kastat in handduken & gett upp.
Så vad väger tyngst, vad bör jag känna som en slutgilting känsla i just detta? Jag vet inte. Jag har funderat på detta i månader, jag har försökt lösa det själv & bevisa alla fel. Men jag känner detta är för mycket & att jag kan inte klara detta. Det är för mycket, men samtidigt är det detta som är mitt ansvar. Åh, det är så jobbigt & jag är så splittrad. Jag vet inte vad jag känner förutom att jag känner för mycket. Men jag har nu bett om hjälpen & försöker känna att jag gjort det rätta, men det får tiden utvisa.
Nu måste jag koppla bort detta för kvällen innan jag ältar det så mycket så jag blir galen. Detta är så stort & utan en lösning känns det som.

sämst på uppdatera :/

oj, nu var det så länge sedan jag skrev här. Jag har funderat ett par gånger på skriva, men sedan funderar jag på vad jag ska skriva om som någon faktiskt vill läsa om för allt jag skriver vet jag ju redan själv ... haha.
Men tänker (ännu en gång) skriva bara om de vardagliga små sakera som är bra, dåligt eller får mig att reflektera.

För att göra detta mer intressant så kan jag också skriva om att jag just nu har en liten "kamp" med min skola. De hade massa olika sorters läsk så som coca-cola, fanta, sprit osv osv. Jag kände mig inte nöjd med att jag som vill äta, dricka & ja försöka leva lite bättre måste alltid dricka vatten. Varför ska det utbudet vara bättre än det ekologiska? Det kändes ej rättvist så jag har nu haft en diskussion med skola om att jag vill ha in ekologisk iste. Jag vet det är mycket socker i det osv osv, men vill inte dricka de alltid men även jag vill ha något godare alternativ till vatten. Det mottog mitt förslag väl, det tycker jag. Men ska ta upp de med rätt person, så nu väntar jag på hur det går. Om de har någon godtagbar anledning (vilket jag har svårt att tänka mig) att säga nej, eller om de säger ja eller om jag tråkigt nog måste börja samla in namnlistor för få cafeterian på skolan att sälja något bättre.
Den cafeterian är till för både de på komvux & gymasie elever. Det är många som köper där & desto viktigare att de säljs bra saker anser jag.
Så, nu väntar jag med späning på hur resultatet blir & hur stor min kamp kommer behöva bli!

mys fredag

Jag hade en riktigt dålig dag idag så när jag hämtade barnen på dagis bestämde jag mig för att göra det till en bättre fredag. Jag frågade barnen om vi skulle vara busiga & ha fredagsmys istället för lördagsmys som vi brukar. Detta var givetvis ingenting som barnen sa nej till. ;)
Vi begav oss till affären för att köpa lyxig frys pizza, godis, chips & kakor. Vi slog på stort ikväll! Vi kom hem & åt pizza & precis efter sista tuggan pizza ville barnen ha fram allt gott. Vi satte oss vid tvn & åt massa av allt.
Jag hade det trevligt. Alla satt stilla, utan bråk & diskussioner. Tills klockan närmade sig 19 & jag märkte att barnen var trötta.
& redan nu ligger barnen & sover. ^^
Men var så oerhört trevligt med en "riktig" mys kväll även om det en kort en. :)

Liknande inlägg